jessiicapettersson

Just nu är allt som en hel jäkla pannkakssmet..  jag vet inte var jag ska börja någonstans.

Jag är precis hemkommen från ett APT på jobbet. Eftersom att jag slutar om 15 dagar på Spillkråkan kände jag inte så stort intresse för att delta på det där mötet.. men man har  ju inte så mycket val..

Hur jag än gör och försöker tänka på bästa sätt känns det som att chefen alltid hittar något negativt att kommentera på olika vis. Och att hon nekar mig kompledigt även fast jag inte var med i planeringen på schemat gör mig besviken på henne och får dessutom höra att en annan får ledigt .. Nej nu får det räcka!  15 dagar kvar bara... HUR FASEN SKA JAG STÅ UT?! :'(

 

Inte nog med det har pappa fått tillbaka sin cancer efter att ha legat på sjukhuset i ett par veckor med konstiga infektioner osv.. Jag får konstiga tankar i huvudet om hur det kommer bli och begravningar. Bilden på honom när han sitter på sjukhuset och äter middag kommer ofta upp i huvudet på mig. Han var så full av medicin så han var knappt närvarande. Den där bleka och frånvarande blicken smyger sig på mig och jag gör allt för att den ska försvinna..
Nu är han hemma och mår bättre.. men synen är nästan densamma. Nu har han pigga ögon.. men kroppsligt ser han jätte sjuk ut..  Jag vill bara att han ser ut som vanligt igen och blir frisk!

 

 

Allt med Annika har börjat lägga sig. Hon har haft sin födelsedag och vi var och hälsade på graven. Hon fick ett ljus och en ljuslykta av mig. På ljuset var det en varg, som hon älskade.  Det kändes konstigt att ge henne en present.. Jag har ju inte gjort det på flera år.  Det kändes som att det var försent .. Nu kan hon ju inte se vilket fint ljus som passar henne så bra!  :'(

 

Det som gör mig ledsen just nu är ett blogginlägg jag läste imorse av kusinen.  Hon skrev om hur hon mådde och berättade om hennes dagar. Då skrev hon också om den dagen vi sa hejdå till Annika och la henne i kistan.. Hon skrev att hon tvekade länge innan vi gick dit. Men jag sa till henne att om hon inte åkte dit skulle hon kanske ångra sig, och om hon åkte dit kunde hon ju avstå om hon ville.  Denna kommentar gjorde att hon följde med som hon tyckte var bra. Men! hon skriver att hon ångrar det idag för hennes sista bild av hennes mamma var en kall människa som låg död i en kista. Den bilden som kommer upp i huvudet ibland vill hon radera.. Det ger mig dåligt samvete och även lite skuld för att jag lyckades få med henne till något hon mår dåligt och har ångest över idag.
Jag vet att det inte är mitt fel eller att jag ska ta på mig skulden, men på grund av det hon skrev i bloggen känns det som att jag lurade med henne på nått jag kanske inte borde ha gjort...  Men men, gjort är gjort och det går inte att ändra på!

 

Jag och mamma var i Prag i helgen.  Det var den mysigaste resan jag har gjort på länge!
Vi hade inga riktiga planer, vi hade bara massa tips som vi kunde välja och vraka bland.
Det innebar att vi tog det väldigt lugnt och kunde strosa runt på alla möjliga ställen och  vi hittade markader i varenda hörn :)
En dag lyckades vi gå fel när viskulle till gamla stan trodde vi..  då hittade vi ett museum, som vi trodde var en biograf eller en teater..  Men det var ett museum med vaxdockor..   Det var det roligaste på hela resan! något som vi inte ens visste om som vi provade på spontant!
Det blev många fina bilder och mycket shopping!

Nu ska jag ta och vila mina trötta fötter!
Tjing!